EU:s konfliktmineralförordning – ett tandlöst verktyg för att stävja brott mot mänskliga rättigheter?

2021-03-19

Snart publiceras ett färskt nummer av Missivet som släpps av MIS (Miljö och hållbarhetsrevisorer i Sverige) där vår miljörättsjurist Göran Sjöblom skrivit en artikel. Ni som inte prenumererar på Missivet kan ta del av artikeln här istället. 

Inom EU har den 1 januari 2021 ny lagstiftning trätt i kraft kring konfliktmineraler. Den nya lagstiftningen innebär att företag inom den Europeiska unionen är skyldiga att se till att deras import av tenn, tantal, volfram och guld (3TG) är ansvarsfull och att deras leveranskedjor inte bidrar till att finansiera väpnade konflikter. Utvinningen av konfliktmineraler är även kopplat till brott mot mänskliga rättigheter, korruption och miljöförstöring. Mineralerna används i populära IT-produkter såsom mobiltelefoner, datorer och bilbatterier och är mycket eftertraktade.

Den nya lagstiftningen ställer krav på både företag och myndigheter. Företag av en särskild storlek ska utföra risk- och konsekvensanalyser, så kallad due diligence, av sina leverantörsled för att utreda ursprunget av mineralerna. Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska i sin tur inrätta register, övervakning samt utföra kontroller av företagen. De nya kraven kan även främja ansvarsfullt inköp från smältverk och raffinaderier, oavsett om de är baserade inom eller utanför EU. Detta beror på att EU-importörer kommer att behöva identifiera smältverk och raffinaderier i sina leverantörskedjor för att utröna huruvida deras riskanalyser är tillräckligt aktsamma eller inte.

Denna typ av lagstiftning är inte unik för EU, utan har även implementerats i andra delar av världen. Även OECD och London Bullion Market Association (LBMA) har utfärdat liknande standarder. Den hittills ledande lagstiftningen har varit Dodd-Frank Act i USA, som ålägger börsnoterade företag att rapportera hur de säkerställt spårbarheten vid inköp av mineraler och metaller för att förhindra att dessa kommer från konfliktområden. Lagstiftningen är dock begränsad till att endast omfatta konfliktmineraler som blivit utvinna i Demokratiska republiken Kongo (DRK) och angränsande länder.

Till skillnad från den amerikanska lagstiftningen så tar EU-förordningen inte bara sikte på ett särskilt angränsat geografiskt område utan ska gälla oavsett ursprung. EU:s strategi begränsar inte heller till endast börsnoterade bolag, utan omfattar alla bolag som överstiger vissa tröskelvärden. Den nya förordningen har däremot kritiserats för att sätta lägre krav än exempelvis OECD:s ramverk, som till skillnad från förordningen, omfattar hela värdekedjan.

I Sverige är det Sveriges geologiska undersökning som blivit utsedd till behörig myndighet i enlighet med förordningen. Till deras uppdrag tillhör att bedriva kontroll av de företag som importerar de mineraler som omfattas av förordningen. Kontrollerna kommer att börja ske år 2022.

Samtidigt som lagstiftaren ställer högre krav på spårbarhet i leverantörsledet ökar även kraven från intressenternas sida att inköp ska vara ansvarsfulla med möjlighet till god spårbarhet. Detta innebär att företag måste ha väl integrerade processer på plats för att säkerställa att samtliga krav uppfylls. Det finns däremot fortfarande en del att önska. Vid underlåtenhet att uppfylla kraven följer inga sanktioner, och då är frågan om lagstiftningen kommer att bli så slagkraftig som man hade önskat?

MenyFler nyheter