”Galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat” är ett citat som oftast hörs och attribueras till Einstein. Vare sig om fysikern faktiskt sagt det eller inte fråntas inte faktumet att alla COP är uttryck av galenskap – varje år flyger världens alla ledare in för att förhandla om hur jorden ska räddas. Trevliga konferenser där vår gemensamma framtid diskuteras och villkor för samarbete med länder förhandlas låter alldeles ypperligt i teorin, men verkligheten kräver snabbare puckar, mindre greenwashing och mer enighet om det som behöver göras.
I ärlighetens namn såg det inte jättelovande ut: Coca-Cola var huvudsponsor för årets upplaga av klimatkonferensen, oljeländer lovade 50 % förnybar energi till 2030 (samtidigt som deras statliga oljebolag inte bekräftade att de skulle minska produktionen), och västvärlden ansåg klimatkraven från länderna, som mest drabbas av följderna till den kommande krisen, som en mardröm. På hemmaplan ser vår regering ut att släppa mer koldioxid till atmosfären, samtidigt som representanterna de skickat till Sharm al-Sheikh uppmanar resten av världen att göra den raka motsatsen. Gretas infall mot konferensen, som vissa tyckt varit alldeles för radikal och populistisk, träffar rätt – det är svårt att bevaka årets COP och känna annat än besvikelse över utfallet. Det är rena galenskapen, helt enkelt.
Forskaren och filosofen Stafford Beer pratade mycket om institutioner. Han var intresserad av management cybernetics, vilket är ett pampigt sätt att säga att han har forskat inom hur datorn styr organisationer. Utifrån en tes att en dators uppgift var att reproducera utfall så pålitligt som möjligt, liknade han en institution vid en megadator som innehöll många små datorer (människor) vars uppgift var att återge konsekventa outputs, och drog den rimliga slutsatsen att institutioner är mycket bättre på att fortsätta business as usual än att faktiskt förändra samhällen. Med tanke på hur de stora institutionerna, från statsmakter till multinationella företag, hittills har misslyckats med att förändras i den takt som behövs för att bemöta klimatförändringarna, är det svårt att säga att han inte haft rätt.
Samtidigt befinner vi oss i en decentraliserande värld som allt snabbare skiftar makten från dessa tröga maktskikt till agila verksamheter som är mycket närmre problemen till hands. Med 2000-talets utmaningar kommer också möjligheter att skapa system som är bättre lämpade till att möta de problem som vi ställs inför. Den insikten delar vi på Envima, tillsammans med 687 andra företagsledare (24/11), entreprenörer, investerare, beslutsfattare och vetenskapsmän som skrivit under klimatuppmaningen We Can Do It! Med det förbinder vi oss att göra allt vi kan för att se till att våra organisationer främjar, påverkar och arbetar för en snabb övergång till en fossilfri ekonomi. Vi arbetar och trycker på, för ett system som gör det mer lönsamt att hjälpa till att skapa en hållbar värld istället för att förstöra den.
Uppmaningen presenterades på en presskonferens på COP27 under Climate Solutions Day den 17e november. Ni och er verksamhet kan skriva under. (skriv under här: We Can Do It)
Ni kan också prata med oss på Envima så ni får hjälp på traven att minska era CO2-utsläpp – vi hjälper företag att jobba med Science Based Targets Initiative (SBTi) som är en metodologi som hjälper företag att sätta vetenskapsförankrade och realistiska mål att minska deras utsläpp i takt med Parisavtalets 1,5 °C-mål.
Vi tror att vi måste bort från domedagskommunikationen och berättelsen om jordens undergång, och att vi istället måste agera för att skapare en ljusare morgondag. Vi har kraften och lösningarna som krävs – tillsammans.
Vi fixar det här!