Nu har ett nytt nummer av Missivet kommit. Missivet ges ut av MIS (Miljö och hållbarhetsrevisorer i Sverige) där vår miljörättsjurist Göran Sjöblom skrivit en artikel. Ni som inte prenumererar på Missivet kan ta del av artikeln här istället.
Regeringen har gett en utredare i uppdrag att utreda och föreslå ett producentansvar för textilier. Ett ansvar som säkerställer separat insamling av textilier för återanvändning, respektive textilavfall för återvinning, med hjälp av tillståndspliktiga insamlingssystem eller på annat lämpligt sätt som säkerställer goda möjligheter för tillsyn och rapportering och som följer avfallshierarkin och uppfyller relevanta krav i avfallsdirektivet (2008/98/EG). Utredningen lämnade i december 2020 betänkandet, under namnet Producentansvar för textilier – en del av den cirkulära ekonomin (SOU 2020:72), till regeringen.
Införandet av ett producentansvar har egentligen två syften. Medan det första handlar om att åstadkomma miljönytta genom återanvändningen eller materialåtervinningen, är det andra att ansvaret för avfallshantering och återvinning av textil ska läggas på producenterna utifrån principen om att förorenaren betalar. Vid utformandet av förslaget har utredningen tagit hänsyn till de minimikrav på utformning av producentansvar som följer av avfallsdirektivet samt direktivets krav på att samtliga medlemsstater senast 2025 ska samla in textil separat.
Sveriges som vill vara ett föredöme närdet gäller att uppnå målen i Agenda 2030 har ambitionen att vara det första europeiska landet att införa ett cirkulärt producentansvar för textilier. I den svenska strategin för cirkulär ekonomi är textilier utpekat som ett av flera områden som ska prioriteras i omställningen till en cirkulär och biobaserad ekonomi. Förhoppningen är att Sverige som viktig aktör inom EU-systemet också ska agera pådrivare för EU- gemensamma beslut för att på sikt ge möjlighet till harmonisering av producentansvar för textilinom EU-systemet.
Idag finns redan ideella aktörer som under lång tid byggt upp ett system för insamling, sortering och försäljning av textil och textilavfall och flera ideella organisationer anlitas i dag av kommuner och företag för att samla in både textil och textilavfall. Dessa samlar varje år in cirka 38 000 ton textil och textilavfall och utgör därmed centrala aktörer för att nå målet att öka återanvändningen och materialåtervinning av textil i Sverige.
De bestämmelser som föreslås i utredningen tar dock inte sikte mot enskilda producenter. Producenterna är endast skyldiga att se till att deras produkter tas om hand av ett tillståndspliktigt insamlingssystem och det är den som driver insamlingssystemet som ansvarar för att systemet bedrivs och fungerar i enlighet med kraven i den föreslagna lagstiftningen. Naturvårdsverket som tillsynsmyndighet kan därmed bedriva en mer effektiv tillsyn mot den som driver insamlingssystemet, istället för mot varje enskild producent.
Enligt minimikraven i artikel 8a i avfallsdirektivet ska insamlingssystemet uppfylla grundläggande krav på lämplighet och vara rikstäckande. Det krävs också att insamlingssystemet ska uppfylla vissa administrativa krav avseende att ge producenterna tillgång till systemet på icke-diskriminerande villkor, hur avgifterna ska betalas och uppställande av säkerhet.
I första hand kommer det att vara aktörer etablerade i Sverige och som yrkesmässigt tillverkar, säljer, hyr ut eller importerar textilier till den svenska marknaden som har producentansvar för textil. Endast i de fall då textilen säljs på distans direkt till svenska slutanvändare läggs producentansvaret på den utländska säljaren. Beroende på hur produkten sätts på marknaden så kan producentansvar föreligga för såväl tillverkare, importörer, partihandlare, uthyrare som detaljhandlare.
Producentansvar föreligger även när en avfallsinnehavare vill göra sig av textil som inte släppts ut på marknaden. Detta gäller till exempel när en aktör vill göra sig av med kläder som av olika skäl inte går att sälja.
Enligt utredningens förslag ska ändringar göras i 15 kap. 9 och 15 §§ samt 29 kap. 9 § miljöbalken (1998:808). Ändringarna i lagtexten föreslås träda i kraft den 1 januari 2022 men införandet av producentansvar kommer att ske i flera steg och tillämpas först vid ett senare tillfälle.
Avslutningsvis kan det noteras att den här typen av producentansvar kan vara en pusselbit i arbetet med att göra system mer cirkulära, men i linje med andra artiklar i detta MISsiv bör det observeras att många textiliers livscykler innefattar linjära flöden, exempelvis i form av fossila material, fossil energi och mineralgödsel. Det behövs då alltså radikala förändringar avseende designen av produkterna, samt systemen för produktion och transport, och räcker inte med åtgärder i slutet på livscykeln för att skapa verklig cirkularitet.
/Göran Sjöblom, miljörättsjurist på Envima